Kan ett 70-årigt byggnadsminne få nytt liv?

Under våren 2025 har studenter från Uppsala universitet genomfört sina examensarbeten inom GRANGEX verksamhet. Det hela introducerades via STUNS, en stiftelse för samverkan mellan universiteten i Uppsala, näringsliv och samhälle. I en artikelserie presenterar vi de olika projekten och studenterna som stod bakom dem.

I GRANGEX andra projektsamarbete med Uppsala universitet tog studenter på Civilingenjörsutbildningen inom industriell ekonomi sig an det gamla anrikningsverket i Dannemora gruva. Byggnaden, som även inrymmer Laven*, är skyddad som byggnadsminne sedan 1998. Med lika delar nyfikenhet och vetenskaplig metod har studenterna undersökt hur byggnaden skulle kunna ingå i Dannemoras gruvverksamhet i och med GRANGEX återstart av gruvan. Gruppens utgångspunkt var att titta på för-och nackdelarna med ett återbruk ur ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbarhetsperspektiv.

Så mer i detalj, vad är det ni har undersökt?

”Till att börja med intervjuade vi GRANGEX ledning om deras mål och önskemål för den här gamla industribyggnaden. För att få med fler vinklar i bedömningen pratade vi också med tjänstemän hos Länsstyrelsen, på Atrium Ljungberg och Sweco. De bidrog med ett värdefullt utifrånperspektiv. Vi ville ta reda på om det går att nyttja byggnaden med alla hållbarhetsfaktorer i åtanke”, berättar Jens.

Vad hann ni komma fram till?

”Allt visade sig bero på vilka aspekter vi tittade på. Ta det ekonomiska perspektivet till exempel, där det faktiskt kan innebära både besparingar och kostnader att återanvända anrikningsverket. Om GRANGEX bestämmer sig för att anpassa byggnaden till moderna krav skulle det innebära ganska stora initiala kostnader eftersom byggnadens interiör är i ett så nedsatt skick. Ska byggnaden inkluderas i gruvverksamheten så innebär det dessutom att den behöver skräddarsys för den högteknologiska utrustning som GRANGEX planerar att använda i Dannemora”, förklarar Celine.

”När vi tittade på miljöperspektivet så insåg vi att det finns mycket vinster i att rusta upp byggnaden”, fortsätter Elvira.  ”Återanvändning är alltid mer miljömässigt försvarbart än nyproduktion – framför allt på grund av den inbyggda CO₂ som bevaras, istället för att man belastar med ytterligare CO₂-utsläpp vid nyproduktion.”

Projektgruppen landade i att en återanvändning även har många sociala fördelar. Det finns en lokal stolthet och starkt stöd för att skydda och bevara Dannemoras gamla bruksbyggnader.

Gemensamt för alla samarbetsprojekt som utförts i Dannemoras verksamhet är att studenterna haft en ytterst begränsad tid på sig. Med en ram på tio veckor har det därför varit helt avgörande att ge arbetet en tydlig avgränsning.

Hur kommer GRANGEX och Dannemoraprojektet att kunna använda sig av era slutsatser?

”Vår undersökning är som sagt begränsad, vilket gör att vi inte rakt av kan säga om och i så fall hur byggnaden borde återanvändas. Däremot kan vi ge en fingervisning om vad GRANGEX bör titta på när de utvärderar byggnadens framtid”, säger Sandra. ”Vi har skickat med rekommendationer i vår rapport, bland annat om att genomföra en livscykelanalys för att titta på alla aspekter ur ett livstidsperspektiv.”

Här är det på sin plats med ett förtydligande. Laven – dvs. den del av byggnaden som inrymmer gruvspelet  – är nämligen redan förberett för att ingå i Dannemoras framtida gruvverksamhet. Då ska spelet användas till att hissa upp skippen med malm. Oberoende av GRANGEX planer för den övriga industribyggnaden så kommer alltså Laven att ingå i verksamheten. Redan nu är Laven kopplad till ett nytt sovringsverk via en övergång, som vid gruvåterstart kommer att innehålla en bandtransportör.

Men säg det projekt som går enligt plan från början till slut. För hur gör man när det visar sig att i princip alla historiska data om ens undersökningsobjekt saknas?

”Ganska tidig insåg vi att det nästan inte fanns någon dokumentation, vilket innebar att vi fick starta vår undersökning mer eller mindre från noll. Det är fortfarande ett mysterium varför det gamla anrikningsverket inte återtogs i bruk tillsammans med den övriga verksamheten 2012. Under driftperioden fram till 2015 stod byggnaden helt oanvänd”, säger Jens.

”Arbetet har också varit speciellt eftersom Dannemoraprojektet är relativt stort medan vårt projekt har tittat på en enskild byggnad och hur den skulle kunna ingå i verksamheten när gruvan återöppnas”, fortsätter Elvira.

”En annan utmaning för oss var att GRANGEX inte hade några medskick med egna förslag om hur byggnaden skulle kunna användas. Det gav oss fria ramar, vilket naturligtvis är spännande men var ganska utmanande innan vi bestämt oss för vilken avgränsning projektet skulle ha. Det kändes viktigt för oss att bidra med insikter som GRANGEX kan använda sig av. Det har vi förhoppningsvis gjort, för efter tio veckors djupdykning är vi troligen de personer som har mest kunskap om det här byggnadsminnets historia”, avslutar Sandra.